Det är en av de här dagarna, jag är full på lycka utan en orsak!

Idag kan jag inse att jag inte är ful, jag är vacker.

Jag är inte tjock, jag är kurvig.

Jag är inte slampig, jag är vågad.

Jag är inte en sexgalning, jag är passionerad! 

Och jag är inte oälskad, jag är avgudad! ❤️

Och det bästa av allt? Jag tänker dela med mig ❤️👌

Come away little lamb, come away to the slaughter.

Igår var idylisk, allt gick framåt, jag var på topp.

Idag är allt sämst, jag orkar inte gå ur min säng och jag vet inte varför, allt har vart grått och ansträngande.

Jag saknar den ena, sen den andra, skäms, är stolt, är rädd, naiv, arogant.

Som en tank ingen förut kunde sänka, bara för att hitta en spricka i fasaden.

För ibland känner jag mig som ett spel, och när buggen kommer stänger jag ner mig om och om igen.

Det går inte att nå mig på samma sätt, jag vill krypa ner i din famn, skjuta bort dig för att du är allt.

Varför kan man inte bara vakna upp varje morgon med samma motivation? Samma "YES!"-anda?
Är inte tillräckligt bra på engelska, på matte, på att läsa eller skriva. Jag existerar utan mening, kämpar för att få vara på gränsen, är det så mitt liv kommer se ut? 
Jag har alltid vetat att mitt liv är i balans. Jag är lycklig som fan i någon/några dar, bara för att bli helt ostabil och sörjande, även fast jag inte har något att sörja. Mina betyg går upp, mitt självförtroende ner, mitt kärleksliv är på topp, mitt humör på botten, Men det bästa är ju att jag alltid har min skyddsängel, allt som hänt mig har alltid vart på gränsen, men aldrig riktigt farligt.

Skriver bara för att jag saknar dig.