😍
Today, I'll let myself shine ❤️
Idag är jag oövervinnelig, idag kan jag se det vackra hos mig och jag låter det skina! 💖
Det är en av de här dagarna, jag är full på lycka utan en orsak!
Idag kan jag inse att jag inte är ful, jag är vacker.
Jag är inte tjock, jag är kurvig.
Jag är inte slampig, jag är vågad.
Jag är inte en sexgalning, jag är passionerad!
Och jag är inte oälskad, jag är avgudad! ❤️
Och det bästa av allt? Jag tänker dela med mig ❤️👌
Söndag.
Come away little lamb, come away to the slaughter.
Igår var idylisk, allt gick framåt, jag var på topp.
Idag är allt sämst, jag orkar inte gå ur min säng och jag vet inte varför, allt har vart grått och ansträngande.
Jag saknar den ena, sen den andra, skäms, är stolt, är rädd, naiv, arogant.
Som en tank ingen förut kunde sänka, bara för att hitta en spricka i fasaden.
För ibland känner jag mig som ett spel, och när buggen kommer stänger jag ner mig om och om igen.
Det går inte att nå mig på samma sätt, jag vill krypa ner i din famn, skjuta bort dig för att du är allt.
Varför kan man inte bara vakna upp varje morgon med samma motivation? Samma "YES!"-anda?
Är inte tillräckligt bra på engelska, på matte, på att läsa eller skriva. Jag existerar utan mening, kämpar för att få vara på gränsen, är det så mitt liv kommer se ut?
Jag har alltid vetat att mitt liv är i balans. Jag är lycklig som fan i någon/några dar, bara för att bli helt ostabil och sörjande, även fast jag inte har något att sörja. Mina betyg går upp, mitt självförtroende ner, mitt kärleksliv är på topp, mitt humör på botten, Men det bästa är ju att jag alltid har min skyddsängel, allt som hänt mig har alltid vart på gränsen, men aldrig riktigt farligt.
Är inte tillräckligt bra på engelska, på matte, på att läsa eller skriva. Jag existerar utan mening, kämpar för att få vara på gränsen, är det så mitt liv kommer se ut?
Jag har alltid vetat att mitt liv är i balans. Jag är lycklig som fan i någon/några dar, bara för att bli helt ostabil och sörjande, även fast jag inte har något att sörja. Mina betyg går upp, mitt självförtroende ner, mitt kärleksliv är på topp, mitt humör på botten, Men det bästa är ju att jag alltid har min skyddsängel, allt som hänt mig har alltid vart på gränsen, men aldrig riktigt farligt.
Skriver bara för att jag saknar dig.
The Night Before Christmas
And all was still, except for me, the lil'.
I was lying all awake, not catching a single break.
Santa was soon to come, with gifts and joy.
And I deserved it after all I've done, even dating that boy.
Presents unravels, gifts exchanged and songs has been sung.
But nothing beats the joy of family.
Det känns knappt som om julen är här, men imorgon är det den "stora dagen", den som alla barnen väntar på. Hotens, supandets och girighetens tid, som det nu har blivit.
Julen har blivit helt förvrängd, ifrån att skänka gåvor av generiositet till att kräva julklappar av andra, spendera julen hej vilt med vänner eller familj. Där julens tradition är "Kalle Anka".
Men inget av det här har med julens ursprung att göra, sorgligt nog förstör det lite av julkänslan för mig. (Fan ta IB syndrome).
Men har fixat min lilla gran i mitt rum och under den ligger det två paket, ett ifrån min prins själv (min lilla tomte nisse som tassar runt mitt hjärta) och hans föräldrar, blev väldigt chockad när jag fick den och visste knappt vad jag skulle säga förutom tack.. Berättade det för mamma som fick lite dåligt samvete av bristen av julklappar till Daniel.
Lovet som skulle bestå av läxor och Daniel, blev istället fullbokat med shopping i Stockholm (om jag ens har råd efter alla skulderna jag har), kryssning, hem till pappa och sen lite julmys med min älskade Åke ♥
Ska faktiskt strula lite med hennes present nu, går åt helvete säger jag bara!
I was lying all awake, not catching a single break.
Santa was soon to come, with gifts and joy.
And I deserved it after all I've done, even dating that boy.
Presents unravels, gifts exchanged and songs has been sung.
But nothing beats the joy of family.
Det känns knappt som om julen är här, men imorgon är det den "stora dagen", den som alla barnen väntar på. Hotens, supandets och girighetens tid, som det nu har blivit.
Julen har blivit helt förvrängd, ifrån att skänka gåvor av generiositet till att kräva julklappar av andra, spendera julen hej vilt med vänner eller familj. Där julens tradition är "Kalle Anka".
Men inget av det här har med julens ursprung att göra, sorgligt nog förstör det lite av julkänslan för mig. (Fan ta IB syndrome).
Men har fixat min lilla gran i mitt rum och under den ligger det två paket, ett ifrån min prins själv (min lilla tomte nisse som tassar runt mitt hjärta) och hans föräldrar, blev väldigt chockad när jag fick den och visste knappt vad jag skulle säga förutom tack.. Berättade det för mamma som fick lite dåligt samvete av bristen av julklappar till Daniel.
Lovet som skulle bestå av läxor och Daniel, blev istället fullbokat med shopping i Stockholm (om jag ens har råd efter alla skulderna jag har), kryssning, hem till pappa och sen lite julmys med min älskade Åke ♥
Ska faktiskt strula lite med hennes present nu, går åt helvete säger jag bara!
4 dagar kvar
Skriver knappt här längre, har ärligt talat knappt någon lust..
Jag mår bra, lite trött (som vanligt..), längtansfull över jullovet, att vara med Daniel, se Nicklas, Laserdome, kryssningen med Daniel, jul hemma hos mamma, julklappsutdelning hos pappa och eventuellt en några inhopp hos Åke och en shopping resa i Stockholm! ♥
Så harre bra! ♥
Kan knappt vänta!
Idag är det äntligen fredag, vilket betyder att det äntligen kommer vara lugn och ro, inga uppfigter eller strul.
Pft, nä men i kväll kommer min underbara älskling till mig, och nu menar jag min underbara bästa vän Åsa som ska hjälpa mig med mitt humör och min julstädning innan Ericas övernattningskalas är imorgon.
Vilket jag såklart sponsrar med pannkakstårta, dagböcker, pizza och film tillsammans med dom bästa människorna i mitt liv, och dom mest jobbigaste också.
Tyvärr så är jag mindre och mindre stabil i vardagen nuförtiden, vilket leder till att jag oftare skäller eller biter tillbaka, så jag är lite nervös inför helgen, för en kortstubin tillsammans med dom kan leda till något fult.
Och att förstöra Ericas födelsedag är absolut det sista jag vill!
Nog om det, nu pratar vi läxor, i helgen/ikväll måste jag skriva ett litet tal snabbt om "En komikers uppväxt" som jag och Steven ska gå igenom på måndag, eventuellt läsa upp inför klassen, känns lite för kort tid men jag ska göra det bästa jag kan av det.
Hade nyss matte prov, och som vanligt var jag en av de första ut ifrån lokalen, känns lite skumt men jag är van vid att folk tittar upp och undrar vad fan jag håller på med när jag går, det är ju så att jag är snabb med prov, för jag har inte panik över något jag gör under proven, om jag inte kan dom så kan jag inte, och jag försöker åtminstone lite på varje fråga, men mest är jag bara allmänt snabb på att skriva med penna ibland när det är något jag har i huvudet.
Tror att jag åtminstone kommer bli godkänd, hoppas på det.
Fick det bästa testresultatet hittills, 73 % utav 100 på bilogin, och det är inte illa för att vara mig!
Fast tävlingsinriktningen finns fortfarande kvar, så jag blev lite sne av att se dom andras betyg, men kom snabbt över det, för det här var det högsta jag nått hittills, ett bevis att jag börjar närma mig toppen, vem vet? När skolan börjar igen kanske vi alla tre ligger runt samma? :)
Måste också plugga till kemiprovet i helgen, ser inte fram emot det direkt eftersom att dom andra kommer börja tjafsa om det på ett eller annat sätt.
Nej men nu ska jag börja lite på talet och avsluta det när jag kommer hem, önska mig lycka till.
Looking for you
Jag visste att jag skulle bli trött idag, men jag klarade av mitt humör rätt så bra under skoldagen, det slog mig som mest när Daniel skrev med mig på bussen, min pojkvän, aka min slagpåse fick ta emot alla känslor jag haft under hela dagen, även fast han inte direkt gjorde något oväntat.
Som att lämna mig för sin bil, igen, vilket han gör nästan varje dag.
Och så måste jag plugga inför matteprovet på fredag, och kemiprovet nästa vecka, vilket krockar lite med min helg eftersom att jag måste plugga då med, kanske kan få vara i fred någon/några enstaka timmar för att läsa, om dom inte vill lyssna på atom bindningar det vill säga, vilket Daniel gör oftast, för han älskar att höra min röst.. min älskade..♥
Ska faktiskt försöka sova i natt, och duscha imorgon, och städa, och plugga, ooooch antagligen göra rent Skalmans, och antagligen meddela Trevor (IB-co-ordinatorn) om mitt beslut, och komma på mitt beslut, och hitta Ericas födelsedagspresent, och beställa alla julklappar, och få mitt abonemang fixat, och sluta skriva och fixa för natten, och kyssa min pojkvän i mina tankar..♥
Klockan slutar aldrig ticka.
Det är människorna som blockerar ljudet av tiden som rinner iväg.
Klockan är ett, fem timmar tills jag ska gå upp, och jag kan inte somna.
Min kropp är trött, jag är väl sådär trött, mina tankar är inte deprimerande, men ändå kan jag inte få mig själv att somna.
Jag oroar mig lite inför framtiden, är i exstas över att Vampire Acadamy serien ska regisseras till en film, vilken väg jag ska välja inom skolan, psykologin eller bara fortsätta med fysik? Om Daniel och jag kommer hålla, hur mycket jag älskar och saknar honom, om jag kommer ha råd med alla julklappar, hur jag ska få tag på den perfekta presenten till Erica, om min bästa vän kommer hitta på något vansinnigt dumt, eller värre, inte säga något till mig om hon gör något vansinnigt dumt, om att jag borde visa alla vad jag faktiskt har att erbjuda, göra mina läxor på en gång och inte låta några dumheter som böcker, tv-apparater och den här dumma datorn hindra mig ifrån att se saker klart, speciellt min mobil ibland.
Vilket påminner mig om den muntliga redovisningen av "sammanfattningen" av Sjöhästen imorgon, och matte provet på fredag.. som jag återigen, glömt plugga över helgen till.
Jag vill inte upp imorgon, det har jag väl inte velat på ett tag, men vem kommer säga emot?
Vintern är på väg och jag blir till en riktig bitter fitta tills solen kysser min hud igen, för jag är inte ämnad för C-vitamin brist, it's a big no, no.
Men jag har också haft lite problem med sömnen den här helgen, och med min oväntade feber, torra hals och utmanande pojkvän den här helgen så har jag knappt tänkt på något annat, älskar att han har den effekten på mig, det är som om alla problem i världen försvinner, om så bara för en stund.
Jag känner mig inte längre stressad, inträngd, ensam eller ångest (så värst mycket), utan fri.
Han finns där när jag vaknar upp om natten med ännu en intensiv dröm som får mig att ifrågesätta mig själv, det är ju så att drömmar brukar ha en undermedveten betydelse, och jag brukade inte bry mig så värst eftersom att det oftast handlade om att jag blev mördad eller mina vänner som mördar varandra, men nu förtiden är dom vanligare, intensivare och på något sätt, så påverkar dom mig mer, dels för att jag inte har Åke och Daniel i min närhet för att återberätta det för och sen brista ut i garv över vad dom gjort.
Förut var det oftast mina närmsta vänner jag kom ihåg i mina drömmar, nu drömmer jag om lärare som springer efter mig och vill mörda mig, har det någon undermedveten mening om att Tomas snart kommer få damp på alla sena inlämningar i både historia och tyska?
För gud som jag alltid är sen med alla möjliga uppgifter, och jag ska försöka bli bättre, jag kommer alltid försöka.
Och jag kommer inte somna snart, jag kan känna det ända ner till märgen i mina ben, kommer ta ett tag, men hoppas jag inte spyr imorgon.
P.s. alla som känner mig och vet hur jävla grinig jag är när jag är trött, jag har börjat på min järn medicin igen, kommer antagligen ta ett tag att vänja sig vid så kommer antingen bli lite lätt irriterad eller så fejkar jag och är som vanligt ♥
No physic!
Det känns lite som om ödet belönar mig idag, för allt skit de här senaste 5 dagarna.
Började med att jag gick till kuratorn och pratade av mig lite, hade världens klump i halsen hela tiden men kunde inte riktigt börja gråta framför henne.
Sen slappnade jag i biblioteket med en bra bok, god lunch på centrum, provet kändes jätte bra och stress fritt!
Fysiken blev inställd så nu väntar jag bara på att engelskan ska börja, sen far det hemmåt!
Happy chick, ska se awkward med tjejerna nu, pussinuss!
Skäll
Pappa och jag åkte till biblioteket som avtalat, men det blev inte så mycket plugg, pappa blev lite förvirrad då och då.
Och tillslut började Liana gråta och vi var tvunga att åka hem för att få henne att sluta, som vanligt.
Men fick min belöning i form av en dejt med min prinskorv, McDonalds, bio, 2-4 timmar för oss själva..
Om det inte var så att pappa stannat kvar på Heron för att Liana ville träffa mig, men dom skulle inte vara i närheten av oss, som om vi kunde sluta speja omkring för att vara säkra på att dom inte var inom synhåll.
Jag kan inte kyssa en kille framför min pappa, dels för att jag antagligen skulle få skäll..senare.
Vi fick i alla fall vara ensamma på bion, eller tja, omringade av 45 andra människor... men annars, helt ensamma.
Pappa stannade på Heron tills filmen var slut och sen skjutsade vi Daniel till stationen, även fast tåget inte skulle gå fören 30 minuter senare, men vi kan ju inte ha min pojkvän hemma hos mig? Nej fy!
Men dom där timmarna räcker aldrig, man vill ju alltid ha mer! Och jag ville så hemskt gärna sova intill Daniel igen, bara känna hans värme igen och hans trygga famn.. istället skällde pappa ut mig inför prinsen och förstörde dom sista 30 minutrarna.. fattar inte att han gjorde det.
Och inte nog med en gång, sen skällde han ut mig igen på vägen hem.
Men jag är stolt över mig själv, för första gången så skrek jag inte emot honom, jag bad honom inte skjutsa hem mig, jag sa några saker (inget ens i närheten av vad jag brukar) och föll några tårar i tysthet. Jag kan inte låta bli att gråta, men ibland är tystnaden lika bra, för idag, så höll jag tyst.
Pappas flicka
Är hemma hos pappa, länge sen jag tog mig tid, och ork, att åka hit.
Men jag blir så trött, och att vara hemma hos pappa är det mest utmattande jag vet ibland.
Missförstå mig inte, jag älskar att umgås med min pappa och jag älskar mitt lilla monster, men i grunden är hon lite av ett monster, ett jävligt jobbigt och uppmärksamhetssökande monster, förstår min mammas känsla nu.
Och det sliter verkligen på min energi att höra henne hela tiden, gråta, prata, skrika, vilka få mig att skoja med henne, leka med henne, titta på henne. Hon har mitt hjärta men herregud va trött man blir! Tycker därför synd om både min mamma och min pappa, som fick ta hand om mig, som babblade dubbelt så mycket.
Var och handlade med pappa innan vi åkte hem till "hemmet av lögner" så nu har jag köpt så att jag kan lagra allt hemma, då slipper man betala på 2-4 månader för nya produkter, dels för att det är "billigare" här.
Pappa och jag ska åka till biblioteket dom här två kommande dagarna för att plugga, och spendera lite tid tillsammans ifred, det kommer nog både bli jobbigt och mysigt. Min lilla pappa har en tendens att skryta om hur bra han var i fysik och matte på sin tid, och då betonar jag på sin tid.
Fast dock så har han ju hjälpt mig med matten när jag var mindre... Och det gick bra.
Är så jävla trött... så nu ska jag läsa klart svenska läxan.
Ingen fysik!
Ingen fysik idag, men heller ingen tid hos kuratorn, det spelar ingen roll att jag hade det bra förra gången, ångesten sitter fortfarande kvar och jag vill fortfarande skippa det, men håltimmen är tillför att plugga till provet, som jag inte tänker plugga så värst hårt till, ska plugga med pappa i helgen istället, spendera tid med pappa OCH försöka förstå fysiken, och matten.. 
Nu ska jag läsa, men lägger upp lite bilder på lunchen jag åt ute idag och våran plugg tid :)
Problem
Mina älsklingar, åh ni underbara änglar som håller mig vid liv..
Ni vet inte alltid vad ni ska säga, men ni hjälper mig ändå, genom vått och tort.
Men när ni väl står på kanten vet jag inte vad jag ska göra, allt jag kan säga är..
I'm an angel with a shotgun,
fighting til' the war won,
I don't care if heaven won't take me back, I'll throw my faith, baby, just to keep you safe.
Don't you know you're everything I have?
.. And I, wanna live,not just survive, tonight.
Nightcore!
Underbara måndag, och den här gången menar jag det verkligen.
Vaknade trött och med halv näsblod, fick panik över om det skulle fortsätta, ville inte resa mig, ville inte ligga kvar, ville ingenting.
Skoldagen flöt på, lånade en bok, tyska, mycket bra, läste, kemi, fantastisk, lite inne i andra saker också, halv svenska lektion, glömt boken, valde ett stycke som passade mig, plugg, plugg, meningslöst, lunch, åt faktiskt rätt bra, läste, blev medlem på något, fnissade, andra halvan av svenskan, läste högt med rodnad i själ och hjärta, kommenterade andras läsning, kritisk men uppmuntrande, precis som jag är, ekonomi, borta i boken till 89 %, historia, borta i boken 67 %, sen slutade jag, läste i väntan på bussen, åkte hem, pratade med Daniel om allt möjligt, pratade med pappa om fysik, livet, mig, han och löss, åt middag, något nytt med räkor, jag älskar räkor. Ringde till Åke, hennes gammel farmor har dött, trösta, försöka få henne att förstå, försöka peppa, försöka skämta, nöjer mig med det jag åstakommer och säger hejdå, kommer till datorn, bloggar, om allt och ingenting.
Ska läsa Lord of the Flies, sista kapitlet nu då, undrar vilka som kommer dö, och om dom blir räddade, hoppas jag verkligen att Ralph lämnar Jack på ön med några av hans vildingar.
Sen blir det väl att läsa En komikers uppväxt efter en avkopplande dusch, kanske fortsätta se på Harry Potter?
Puss ♥
P.s, jag lyssnar på Nightcore, fattar varför Daniel lyssnar på det under lan, man blir extremt pigg, till och med lycklig, för idag är jag glad! ♥
Och jag är absolut inte fjortis... pft...
Bra dag, men trött
Dagen har vart super bra, läxorna kväver mig och helgen kommer vara full med ångest, men jag känner att jag åtminstone har glöd till att göra dom.
Men nu ska jag sova, puss.
Men nu ska jag sova, puss.
Dålig dag
Japp, en urusel dag egentligen, som fått mig att vilja krypa ut ur mitt eget skin och skrika, inte efter hjälp utan efter benådning av mitt eget psyke.
Jag mår dåligt, jag vet varför jag mår dåligt, jag pratar med folk för att jag mår dåligt, jag försöker må bättre och jag ger verkligen inte upp.
Lite svårt att inte ge upp när man känner sig så usel som jag gör, speciellt när dom man umgås är 1000 gånger så smartare, inte för att jag verkligen tror att dom är super smarta, alla är smarta på olika sätt, men nu menar jag skolsmart, och internationelt smart. Dom kan saker som jag bara trodde att folk som tittade på nyheterna vet, och dom kan samtala i en över smart kombination av händelser, nu och då, dra slutsater, skämtar på ett språk jag ibland inte förstår, men jag vill förstå.
Det är tufft att känna sig dum, och speciellt när man vet att dom andra också tycker att du bara är i vägen, för det är så det känns nu förtiden, att jag bara är i vägen för folks framsteg, att man inte kan ta ett steg tillbaka och räcka ut en hand och säga "vi hjälps åt!", för ibland är det allt som behövs för att jag ska må bra, att veta att jag egentligen inte är ensam i allt, att folk vill hjälpa mig nå mina mål när jag själv låser in mig.
Jag vet att jag kan lära mig att förstå allt, och som sagt, jag tänker inte ge upp.
Botten är inte ens i närheten än, det här är bara en svacka och jag kommer ur den.
Och dom jag saknar som mest är egentligen Åke och Daniel, mest Åke faktiskt, jag saknar att ha min klippa, mitt ankare som stoppar mig ifrån att crasha in i isberget, tjejen som läker mina sår, och gud, jag har många sår. Jag saknar hur du brukade pussa bort alla mina problem, fick mig att le och slå lärarna i ansiktet med mitt arbete, hur du peppade upp mig efter skolan, hur du fick mig att fortsätta.
Jag går ut ur klassrummet, jag är vilsen, och det är inte förens efter jag inser vad jag letar efter, friden du alltid erbjöd, den finns inte någonstans förutom i din varma famn, jag saknar våra små stunder i mitt rum med musiken på, bara babbla om allt möjligt, till och med läxor.
Det känns som en dröm, att kunna se dig varje dag är en dröm, ett minne.
Och jag saknar dig så förjävligt mycket, jag behöver dig min syster, my guardian angel.
Nyss gjorde jag klart historia uppgiften nummer 1, bara om romarikets fall nu då.
Ska sova, det kan behövas.
Har fått ont i ryggen igen, kanske är sängen trots allt?
Eller faktumet att jag knappt får vila förutom på kvällen?
Aja, morgondagens problem.
Godnatt ♥
Lost in translation.
Hejsan alla underbara människor som vandrar den här världen, och hoppas ni alla tillägnade någon minut till de som inte längre finns ibland oss.
Sitter just nu i min säng och bara känner hur min energi bildas för att kunna skriva svenska uppsatsen, jag måste bara inse att det är okej att göra fel, om jag lär mig av mina misstag.
Det känns som om jag borde vara bäst på att skriva, och att jag antagligen kommer göra Pertti besviken genom att visa mitt arbete, men istället måste jag svälja min stolthet och göra det bästa av situationen.
Önska mig lycka till!
Sista dagen av frithet
Imorgon börjar skolan igen, jag kan inte fatta det. Min tid har runnit iväg, och min ensamhet räckte i fem dagar.
Åke,Mattias och nu är jag hemma hos Daniel, visserligen så får jag vara själv 8-10 timmar om dygnet, då spenderar jag min värdefulla tid på att titta på avsnitt.
För det finns typ ingen chans till det senare i livet.
Läxorna, dom har väl gått sådär under lovet, det är mest svenskan jag behöver bli klar med, så får arbeta med den idag (om jag inte "glömmer" det), problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva..
Rent!
Dammsugit (även sängen), skurat, käkat lite och nu tänker jag kika på möbler inför min renovering.
Mamma ska får möblera om i mitt rum eftersom allt hon rör blir perfekt. Alla som har vart hemöma hos mig och sett hur alla rum såg ut i lägenheten förstår vad jag menar...
Daniel är fortfarande uppe i verkstan och det oftast vid den här tiden min saknad blir som värst, saknar att snacka med honom och jag vet att han antagligen inte märker ett skit ifrån sin lilla bubbla där uppe.
Använder skoldatorn, sjukt irriterande.
Men nu ska vi ta in lite oro i allt, Tessî, du kanske borde sluta läsa..
Det handlar om nämligen om mat, mer brist på matlusten.
Och jag har inte haft lust med mat innan pga tandställningen, övergången mellan det och mindre lust, men nu när jag är sjuk så har jag ingen mat lust annars förutom soppa och kakor, samt väldigt mycket vätska (Zero och Ramlösa är min tröst).
Jag säger det här bara för att kunna titta tillbaka senare och se om det förbättras senare, för jag har tappat vikt, väldigt lite men jag kan känna/ se det ändå. Och för att jag vill låta er veta så mycket som möjligt så att ni inte oroar er för mycket, säger till på skarpen när det går för långt.
Jag har ingen tillfredställning av att inte äta, jag orkar bara inte få i mig mat, äcklas av känslan.
Men nu ska jag ha det mysigt, godnatt!
Ingen bild pga sjukligt äckel face.
Bättringsvägar
Jag började lovet med en förkylning min underbara pojkvän donerat så fint till mig, han fick snuvan dagen innan han åkte och jag fick den dagen efter han drog, så kunde inte mörda honom för tillfället.
Och dom som känner mig när jag är sjuk kan dra på smilbanden vid minnena, min styrka (om jag haft någon innan) existerar knappt, jag får ont i kroppen och vimlar omkring i huset som ett gnällande spöke.
Trots att jag tappar all ork så har jag lyckats göra lite under den här tiden, även fast jag skulle börja städa och vara klar i söndag så börjar jag inte bli klar förens nu..
Ska snart dammsuga, som tydligen behövs igen, kanske bestämmer mig för att skura golvet också medan jag ändå har den här glöden igång, ett tecken på att min sjukdom börjar försvinna och jag kommer igång med att njuta av lovet.
Och något otroligt hände igår och idag.
Vi börjar med gårdagen, för en gångs skull så bestämde jag mig för att spendera lite tid med familjen framför tv:n, och det var ovanligt mysigt, vi såg drömkåken och diskuterade lite om det, sen såg vi på en gammal film som handlade om en man och hans liv som indian och vit, hur han försökte hitta balans mellan dom två och hur brutala de vita människorna var under den tiden.
Anders och jag skrattade lite åt filmen, och jag kände mig lite som hemma igen.
Idag så skämtade han faktiskt med mig, han sa något till mig.
Och jag svarade, det kändes helt otroligt, inte som när man pratar med sin förelskelse i skolan (och ja, jag vet hur det är!) utan mer som när en lärare klappar en på axeln och säger att man gjort något extra bra. A+.
Ska också börja lite med 30 dagar, men alla vet att jag aldrig kan hålla igång varje dag utan jag gör en "30 inlägg" istället.
Var länge sen jag hade en och det kanske kan få mig att börja hitta mig själv igen?
Bara några avsnitt kvar på gossip girl, en helt dramatiserad serie som jag tycker följer samma mönster hela tiden, alla dejtar någon inom den inre cirkeln, kan inte alla bara dejta någon utanför den?
Ge lite variation mellan alla? Vid det här tillfället så har nog alla haft sex med varandra.
Och dom glömmer bort varandra så enkelt, den enda som i sånt fall har kärlek är Blair,Chuck,Dan, Serena, men dom behandlar den så illa, och dejtar andra emellan pauserna, otrohet, svek, skandaler, Blair och Serena är bästa vänner men dom försöker krossa varandra åtminstone varannan säsong, och det gör inte bästa vänner, verkligen inte.
Men det är lite gulligt att dom håller ihop sin lilla grupp sen säsong ett, fortfarande vänner som ställer upp för varandra vad som en krävs.
Aja.. jag som babblar igen..
Märker ni något annorlunda med mitt rum?
