Det är människorna som blockerar ljudet av tiden som rinner iväg.

 

Klockan är ett, fem timmar tills jag ska gå upp, och jag kan inte somna.

Min kropp är trött, jag är väl sådär trött, mina tankar är inte deprimerande, men ändå kan jag inte få mig själv att somna.

Jag oroar mig lite inför framtiden, är i exstas över att Vampire Acadamy serien ska regisseras till en film, vilken väg jag ska välja inom skolan, psykologin eller bara fortsätta med fysik? Om Daniel och jag kommer hålla, hur mycket jag älskar och saknar honom, om jag kommer ha råd med alla julklappar, hur jag ska få tag på den perfekta presenten till Erica, om min bästa vän kommer hitta på något vansinnigt dumt, eller värre, inte säga något till mig om hon gör något vansinnigt dumt, om att jag borde visa alla vad jag faktiskt har att erbjuda, göra mina läxor på en gång och inte låta några dumheter som böcker, tv-apparater och den här dumma datorn hindra mig ifrån att se saker klart, speciellt min mobil ibland.

Vilket påminner mig om den muntliga redovisningen av "sammanfattningen" av Sjöhästen imorgon, och matte provet på fredag.. som jag återigen, glömt plugga över helgen till.

Jag vill inte upp imorgon, det har jag väl inte velat på ett tag, men vem kommer säga emot?

Vintern är på väg och jag blir till en riktig bitter fitta tills solen kysser min hud igen, för jag är inte ämnad för C-vitamin brist, it's a big no, no.

Men jag har också haft lite problem med sömnen den här helgen, och med min oväntade feber, torra hals och utmanande pojkvän den här helgen så har jag knappt tänkt på något annat, älskar att han har den effekten på mig, det är som om alla problem i världen försvinner, om så bara för en stund.

Jag känner mig inte längre stressad, inträngd, ensam eller ångest (så värst mycket), utan fri.

Han finns där när jag vaknar upp om natten med ännu en intensiv dröm som får mig att ifrågesätta mig själv, det är ju så att drömmar brukar ha en undermedveten betydelse, och jag brukade inte bry mig så värst eftersom att det oftast handlade om att jag blev mördad eller mina vänner som mördar varandra, men nu förtiden är dom vanligare, intensivare och på något sätt, så påverkar dom mig mer, dels för att jag inte har Åke och Daniel i min närhet för att återberätta det för och sen brista ut i garv över vad dom gjort.

Förut var det oftast mina närmsta vänner jag kom ihåg i mina drömmar, nu drömmer jag om lärare som springer efter mig och vill mörda mig, har det någon undermedveten mening om att Tomas snart kommer få damp på alla sena inlämningar i både historia och tyska?

För gud som jag alltid är sen med alla möjliga uppgifter, och jag ska försöka bli bättre, jag kommer alltid försöka.

Och jag kommer inte somna snart, jag kan känna det ända ner till märgen i mina ben, kommer ta ett tag, men hoppas jag inte spyr imorgon.

P.s. alla som känner mig och vet hur jävla grinig jag är när jag är trött, jag har börjat på min järn medicin igen, kommer antagligen ta ett tag att vänja sig vid så kommer antingen bli lite lätt irriterad eller så fejkar jag och är som vanligt ♥