Idag flyttade jag till Sparreholm, och tårar rann ner för mina kinder.

Det kändes som att alla kollade snett på mig där jag satt med tårar i ögonen över allt, började gråta och sedan slutade. 

Men mitt i stormen av tårar så fanns dom, mina vänner ♥

Åke sov över hos mig i fredags och fanns där för att stärka mig inför morgondagen, om hon inte funnits där tror jag att allt skulle ha kännts meningslöst.

Under hela morgonen torkade hon dom stora mängderna med tårar och sa att det säkert skulle bli bra igen, gav mig lite hopp i mörkret iaf ♥

Sen kom Pea och stöttade mig lite till, på sitt egna lilla vis, tog mig bort ifrån allt och med dom i mitt sällskap blev allt sjukt mycket lättare!

Jag log och skrattade, och efter ett tag kunde jag känna hur klumpen i hjärtat löstes upp. Så i mörkret fumlade jag efter något att greppa tag i, men det var mina vänner som tog tag i mina händer och bar mig på sina axlar när mina egna ben inte orkade längre ♥

Dom följde med mig hem till Sparreholm och hjälpte mig att hitta min glädje, hjälpte mig att fixa till mitt rum så att det såg ut som att någon bott här i mer än en dag, och det värmer när dom är här ♥

Dagen har vart toppen, det är i sådanna härn stunder man märker, vilka som är ens sanna vänner ♥

 

Pussinuss Sarreh ~