Alla är så irriterande just nu,
Det är som att sitta uppe på en tron och kolla ner på alla små människor som beter sig som barn, gnäller, skriker, bråkar och gråter.
Dom ger mig huvudvärks varje dag, man vill bara skrika åt dom, få dom att se.
Man önskar att dom skulle öppna ögonen för en gångs skull och se vad jag redan ser, har lust att säga alla ord som folk gömmer sig för, lust att skrika sanningen.
Men vem är jag att bestämma över vem som får vara upplyst och den som får leva i mörkret?
Jag vet hur människor är, inte alla med allt men att räkna ut människor är lätt, det gör det bara mer irriterande.
Jag sörjer inte något jag redan vetat om två veckor innan det hände, varför tror ni jag backade så att smällen knappt skulle kännas?
Det kändes knappt för de var redan förutbestämt,
Men de som hopplöst hoppas, som inte ser saker för hur dom verkligen är, inte vågar inse sanningen.
Dom är korkade rent sagt, tillslut kommer dom bara få skylla sig själv medans jag sitter på min tron och suckar fram ett "jag visste att det skulle hända"
Pussinuss Sarreh ~