Att räcka över dagboken var nog ett av de mest känslomässigaste ögonblicken jag haft. Det var som att blotta hela sin själ inför någon man vet skulle ta illa upp av det.

Mina ord kommer säkert såra de som står mig nära men det sanningen och jag följer den. Sanningen kommer alltid göra ont. Men vem vill hellre leva i en lögn?

Sanningen gör ont, ja. Men man kan komma över det och gå vidare.

Enda sen jag blev sviken av någon som jag blottade min själ för har jag vart inställd på att säga sanningen. För lögner gör ondare än sanningen i sig.

Men nu ska jag nog käka och försöka komma över ångesten inför att städa.