Tänkte bara skriva några saker jag gör ibland/ni inte vet/kanske märkt.

 

Jag hatar att ha mitt hår uppsatt, men sätter ändå alltid upp det när jag ska göra något.

 

Ibland hatar jag att läsa för att jag får dåligt självförtroende.

 

Jag har svårt att fokusera.

 

Jag gör konstiga saker när jag är uttråkad/trött/rastlös och kan oftas ses som mentalt störd då.

 

Mitt samvete är jätte stort och jag får dåligt samvete ungefär 1-2 gånger om dagen. Oftare i skolan.

 

Jag har problem med klockan, speciellt odigitala.

 

Enda orsaken till att jag hatar bussar (och är rädd för dem) och andra transportmedel är att jag inte förstår mig på dem och tror att jag alltid kommer åka vilse.

 

Jag käkar 75 % av allt utan att vara sugen (bortsett ifrån frukost & middag) för att jag är van vid att om man inte gör det finns det inte kvar.

 

När min pappa ringer så njuter jag oftast bara av de första minuterna och sedan skyller jag på att jag måste gå.

(Usel dotter, jag vet)

 

Jag hatar strumpor och tofflor, men dom är sköna ibland (när fötterna dör av köld).

 

Varje gång jag ser/hör namnet Dimitri så blir jag plötsligt glad - pga att en av karaktärerna i min favorit bokserie har det namnet.

 

Jag stör mig på att min mamma bara har kort på sina bonus barnbarn i huset.

 

Reklamer på TV:n som är dåliga går mig på nerverna.

 

Jag kommer på nya noveller hela tiden men får dåligt samvete av att jag inte skriver klart min bok då.

 

Jag har respekt för alla mina favorit författare som gjort boksereier (eller inte) för att dom orkat skriva klart det sitt arbete.

 

Förut trodde jag att skriva en bok var piece of cake.

 

På ett eller annat sätt så är jag nästan alltid skyldig någon pengar, vilket jag sedan glömmer.

 

Jag kan inte längre klassas som shoppaholic - på ett konstigt sätt saknar jag titeln.

 

Talesättet 'borta bra,men hemma bäst' passar in på mig till 100 %.

 

Min egentid på skolan är den bästa tiden under min dag - känner mig alltid så lugn då..

 

Jag ser mig själv som super ego men jag vill ändå alltid hjälpa andra - men är lat på köpet.

 

När jag ska sova på rygg så korsar jag alltid mina fötter, kan typ inte somna annars.

 

Om jag inte är trött så vet jag inte vart/hur jag ska lägga mina händer för att somna.

 

När någon säger att saker är baserat på en sann historia påverkar det nästan aldrig mig.

 

Jag tycker inte om att titta på sport, men ser ofta på det för att Anders gör det - samt är det roligare att uppleva sporterna än att se på dem.

 

Det enda jag älskar med uppgifter i skolan är de korta som är så enkla att man klarar dom på en lektion.

 

Jag är jätte dålig på att skumma igenom prov - dels för att jag inte tror att jag kan göra bättre.

 

Vissa personer kan göra min dag utan att ens vet om det.

 

Det är svårt för mig att visa att jag bryr mig om folk, men det finns de som jag kan säga det till utan problem.

 

Jag har blivit bättre på att ignorera folk genom åren.

 

Min familjerelation är oftast bara mamma och mig, för resten är som gamla släktingar man knappt pratar med.

 

Jag har panik över gymnasiumet, dels för att skaffa nya vänner och rädslan över att inte klara av utmaningen.

 

Det finns inget jobb som jag fastnat för och är rädd för att det inte ska finnas något.

 

Jag är mer religös än vad min pappa är och vet mer än vad han gör.

 

I väldigt många lägen har jag fått lära min pappa något nytt.

 

Min pappas svenska börjar bli dålig och varje gång han säger något fel eller inte vet ordet så lider jag.

 

Jag har fått min snabbhet i läsande av mamma. Hon kan läsa ut en mellan tjock bok på en dag.

 

Att sätta timing på mat är något jag suger sten hårt på.

 

När jag blir stor tror jag att det blir att hitta en kille som kan laga mat, som mamma gjorde.

 

Det är roligt att skämta om folk men ibland får jag dåligt samvete och vill visa det.

 

Jag vill inte att någon ska se mig som elak och blir egentligen ledsen varje gång någon antyder på det. 

 

Jag vill testa nya saker hela tiden men är för lat för att göra något.

 

Ett av mina problem är att jag då och då börjar flirta med mitt ex utan att tänka på det.

 

På något sätt blir jag stolt när folk gör något dumt, som ett bevis på att dom vågar riskera något och inte bara lever efter normen.

 

Ibland mår jag dåligt av att någon inte ger mig all uppmärksamhet.

 

Jag hatar när någon gör en personbeskrivning av någon genom att använda någon annan, som man inte känner igen själv.

 

Att hitta på namn till karaktärer är ett stort problem för mig - speciellt efternamn.

 

Jag överdriver mindre nu än vad jag gjorde förut men när jag gör det så är det oftast av ilska eller sorg.

 

Man kan alltid se mig ha något smycke på mig, annars så mår jag verkligen inte bra - HAHA.

 

När jag klipper ner mina naglar till vad andra skulle anse normalt, känner jag mig hjälplös och jag hatar det.

 

Skype är alltid uppe när min dator är på, även när jag själv inte sitter vid datorn. Vilket är 75 % av alla gångerna folk skriver till mig för att de tror att jag är inne..

 

Jag hatar att andas in andras andedräkter.

 

Mina bilder är bara på mitt ansikte pga att jag använder min webbcam varje gång, tråkigt men det enda jag har för tillfället.

 

När jag tänker på de människorn jag umgås med så blir jag ledsen över att inse att jag antagligen inte kommer hålla kontakt med ens tre styckna av dom efter de första månaderna på gymnasiumet.

 

Om jag hade tid/orken till det, skulle jag lära mig flera språk och nästan allt jag fick tag på.

 

Deprimerande människor skrämmer mig ibland.

 

Jag ser mest på disney channel och andra barnkanaler än vad jag gör med vanlig tv, dels för att mina 'föräldrar' vägrar skaffa 6:an till mig.

 

Min attityd är en del av mitt försvar.

 

Om sanningen ska fram så har jag inte alltid haft den attityden, den blev starkare för något år sedan och sedan så har den bara blivit som den är nu.

 

Jag tror på ärlighet framför lögn men tycker att sådant som är oviktigt (som folks kläder och privata små åsikter) kan ignoreras.

 

De dagarna utan min mobil har jag knappt märkt av - för jag är inte beroende av den.

 

Jag pillar nästan alltid på mitt halsband när jag tänker.

 

När jag är rastlös leker jag med min piercing och då ser det ut som om jag gör något annat.

 

Varje gång jag kliver upp på morgonen så är jag pigg men innan så lider jag av ångest.

 

Min vardags kommentar till alla, även mig själv är typ 'du måste skaffa dig ett liv..' även till folk som har ett större liv än mig själv (vilket innebär folk som gör saker).

 

Jag vet inte hur lång tid det här har tagit men det har stulit tid ifrån min bok. Och jag har inget problem med det. Förutom att mitt dåliga samvete skäms lite.Vi hörs ♥