Det är fantastiskt med lugnande musik ibland, hur det kan påverka än att vilja fortsätta utan att man tänker på det, för med klassisk musik så finns det ingen lyrics som fångar din uppmärksamhet, du formar musiken och den formas efter dig likt en kombination mellan din sinnestämning och det du gör.

Blev precis klar med min redigering, det blev en ökning på 10 sidor, första kapitlet är officielt på 23 sidor, en hel novell ungefär.

Hoppas bara Åke tycker om det, vet inte hur jag kommer reagera om hon inte gör det.. kommer nog bli jätte ledsen men kan inte gömma mig för kritik, och jag tar hellre kritik ifrån henne än någon random, eller gör jag verkligen det? Sårar det inte mer när det är någon man verkligen håller om hjärtat som säger att det inte duger, för den personen vet hur man har kämpat för det här, hur man mått under tiden och ens förhoppningar, och fortsättningen ligger i dens händer?

Jag vet faktiskt inte vad jag kommer att känna, om jag ens vill ha sanningen, om jag borde låta någon annan jämte Åke få läsa den så att jag får flera åsikter?

Är hur jävla trött nu, ska hoppa in i duschen och sen blir det ett sista avsnitt med Gossip Girl innan jag börjar flörta med John Blund igen, han är nog mitt längsta förhållande tror jag, vi har kul varenda natt, förutom när han dissar mig - då blir mina nätter tomma och meningslösa.

Godnatt guys! ♥