Som rubriken säger, så drunknar jag inuti mig själv.

Jag är som en billig kopiaa av tjejen jag en gång var, jag går men jag ser inte mina steg i sanden längre.

Det känns som om jag lever, men jag upplever inte vardagen längre.

 

Dagen har flytit på sakta, lika trögt som sirap.

Började med tyska, dock var kemin som en dröm, glasklar, jag hittade min stund i rampljuset med några saker också, det kändes underbart, det kändes som om jag plötsligt var jämnlike Tessî och Ronja, vilket kändes så grymt skönt!

Sedan så hade vi svenska, fick skriva om en novell vi läst och skriva massor om den, tror jag skrev för lite (ett mirakel), som Emilia fick läsa igenom och skriva kommentare om allt, tycker synd om henne..

Ekonomin flöt på, som vanligt underhöll Chris oss med sina små skämt och roliga exempel, satt bredvid Ronja, vilket inte brukar hända så ofta, och jag fick lite bevis på att Tessî faktiskt bryr sig om att vi är runt omkring henne i vardagen ♥

Dagen avslutades med ett fint prov, jag var först av alla att bli klar, tog mig ungefär 30 minuter innan jag jäktade ut därifrån för att hinna med bussen hem, snackade med Klara hela vägen.

Och det fick mig att undra, jag kanske borde gå på Halloween festen trots allt?

Tänk om det kunde få mig på bättre tankar, det kanske är precis vad jag behöver? Bara släppa loss utanför mina rutiners mallar?

Min chans att leva lite?