Jag har ångest, hela min mage känns som om den ska explodera, mina axlar känns tunga av en börda jag inte ens börjat bära, det här var inte hur jag hade planerat min helg.

Men det var det inte att missa bussen igår, stanna ute i kylan en timme, få panik/ångest över att behöva lämna tillbaka en sak och be till en gud jag knappt tror på.

Fast det var det som hände.

På måndag har vi historia prov, och jag har knappt pluggat, rättare sagt, jag har knappt pluggat till några av de proven jag haft dem här två veckorna, och jag fick underkänt på 2/3 av dem.

Och det skrämmer mig, jag som knappt behövde plugga förut måste inse att det här inte är Eneskolan. Jag kan inte bara komma in där och få godkänt, det här är tuffare, och jag måste kämpa hårdare.

Så nu ska jag faktiskt försöka plugga till provet, om jag så ska gråta och slita i mitt hår efteråt.