Och jag kommer ihåg hur vi brukade klaga hela vägen till skolan, hur vi skällde ut pea för att hon klagade mest av oss, ibland brukade jag och Åke le när hon började, precis som föräldrar brukar le emot sina barn när dom gör sina vanliga hyss, pea kan vara en riktig mardröm när hon inte förstår, för hela världen kollapsar och hon vet inte vad hon ska ta sig till, och ibland blir hon sin mamma, men också så är hon ju den lilla söta pea, den som man bara vill ha i sin famn och gosa in, den som skrattar högst och som får en att le på morgonen, och jag älskar henne precis som hon är, tack vare henne hade vi musik på morgonen till skolan, och på sommaren när skoldagarna tog slut så sattes karaoken igång emellan oss, vi tävlade om vem som hade den värsta sångrösten, vilket var såklart pea.. 

Men vi är fler i den här familjen, vi har Åke, min ängel sänt av himlen själv för att vägleda mig igenom livet, det är du som har lärt mig empati, förståelse och hur mycket vänner betyder i livet, när jorden gungat så kraftigt att jag inte orkar hållt emot så ger du mig skydd emot större skador, du lärde mig att man måste ha dåliga dagar men att de är dom bra som räknas.. 

Du är min syster, min ängel, min lärare, min själskamrat, och om du försvann skulle jag antagligen ifrågasätta livet, men du vet att mitt ego och min stolthet kommer driva mig till vansinne en dag.

Och det är en annan sak, du förhindrar mig ifrån att bli lika galen som jag tror jag kommer bli i framtiden, du är det klara i mitt liv, det jag aldrig tvivlar på!

Låt oss nu inte glömma Erica, åh fyfan irre.. Jag har kämpat vid din sida, emot dig på slagfältet och för dig.

Du gick ifrån min bästa vän, mitt allt, till en person jag inte kunde stå ut med, men den personen har växt upp till en underbar person med empati (i en viss mängd) för andra, en person med så mycket lycka att du smittar av dig på omgivningen, och din känsla för romantik och passion får oss alla att dra på smilbanden när du pratar om killar, du är så underbar min vän, min syster, du kan vara så full med liv, och du kämpar alltid för rättvisa, om de inte gäller dig själv och godis såklart.. Tjuv!

Jag vill bara säga att jag är stolt över dig, över er alla.

Och jag saknar er som fan ibland, ingen som håller mig i handen på vintern för att jag fryser, inga mer helger/vardags kvällar då vi drar upp på centrum och flummar bort alla sorger i världen, inga mer stunder med lärare som vi gick på nerverna, och inget mer mobbning.. 

Jag älskar er, jag är så stolt över vem ni är, jag saknar er så sjukt mycket, och när min familj sviktar, kan jag alltid söka tröst hos er, med öppna armar och B&J's!